Från Umeå till Ulaanbaatar

Det beror INTE på vädret att det inte har blivit av att skriva om resplanen förrän nu... men här kommer i alla fall en översiktlig beskrivning av första delen av resan.

Värtahamnen på eftermiddagen den 29 augusti och sedan nattfärja till Helsingfors. Så börjar resan, fast egentligen börjar den förstås tidigare på dagen med buss till flygplatsen i Umeå, flyg till Arlanda, buss till Centralen där jag stämt träff med Roland, en tidigare reskamrat som ska med på samma resa och som kommit dit med tåg från Göteborg, och sedan buss eller taxi till Värtahamnen där vi träffar de övriga i resegänget.

 

Sedan blir det en dag i Helsingfors. Vad gör man där en söndag? Kanske blir det en båttur till Sveaborg, den stolta svenska försvarsanläggningen som med åren blivit världsarv. Den stora Uspenskijkatedralen och domkyrkan på sin kulle lär vi väl se. Atmosfären på salutorget vid södra hamnen vill jag gärna känna på, om det nu är igång på söndagar. Kanske en stadsrundtur med spårvagn, jag läste någonstans att det är ett bra sätt att komma till många sevärdheter. Kiasma, museet för samtida konst, hade varit roligt att se, men till och med tidsoptimisten i mig tror att det kan bli för mycket att hinna med.

 

På kvällen sätter vi oss i alla fall på nattåget till Moskva där vi ska vara i två dagar. Den första dagen är det inplanerat en guidad stadsrundtur. Det känns som en väldigt bra idé i en stad som har så fantastiskt många sevärdheter. Att Röda Torget med Kreml och de andra kända byggnaderna ingår känns inte som en alltför avancerad gissning. Några av de fantastiska tunnelbanestationerna blir det nog också. Förutom det så hade en balettföreställning på Bolshoiteatern inte varit dumt men tyvärr så har de föreställningsuppehåll hela augusti. Men Tretjakovgalleriet är öppet och kanske kan man gå på cirkus. Ett besök i Segerparken och på Pushkintorget blir det säkert och att äta blinchiki (ryska pannkakor med kaviar) på Café Pushkin lär vara något man inte bör missa. Ostankinotornet vill jag också gärna upp i. Kanske köper jag matryoshkadockor eller någon sovjetmärkt pryl.

 

Tisdag kväll den första september är det dags att sätta sig på tåget som ska ta oss längs den transsibiriska järnvägen i fem dagar. Vi kommer att passera Uralbergen, Gobiöknen, Bajkalsjön och många andra platser som jag minns hur jag önskade att jag skulle få se i verkligheten när vi läste om dem i skolan. Vi kör över Volga och flera andra stora floder och passerar många städer. Tåget stannar på de olika stationerna och där kan det finnas möjlighet att snabbhoppa av och köpa traditionell rysk mat som hemgjorda piroger och korvar eller öl och mineralvatten av babushkor och andra försäljare. I Ulan-Ude som ligger strax bortanför Bajkalsjön, delar spåret upp sig i tre delar. Vi kommer att åka den sydligaste av dem. Inte förrän på söndagen - sex tidzoner från Moskva - är vi framme i Mongoliets huvudstad Ulaanbataar där vi ska kliva av.