Åtta dagar kvar

Nu har jag börjat räkna ner. Det är åtta dagar kvar. Åtta dagar som är välfyllda med måsten och trevliga saker. Jag är fortfarande kvar i Norge, fast inte i Lofoten utan nu i Narvik. Har två arbetspass kvar här och sedan kör jag raka vägen till Älvsbyn för att hämta upp yngste sonen och skjutsa honom till flygplatsen i Luleå. Kör sedan vidare till Skellefteå där jag ska hälsa på mamma ett par dagar, bada i en härlig liten sjö (SOM jag längtar!!), träffa någon god vän och göra några inköp på stan. På tisdag kör jag hem till Umeå. De fyra kvällarna är inbokade till träffar med grillning, surströmming (SOM jag längtar!!), pubbesök och trevlig samvaro med brorsan och hans familj och andra goda vänner. Dagarna ska användas till frissan, tandhyggan, bilprovningen, vårdcentralen, forex, förmodligen ytterligare nödvändiga inköp, lägenhetsfix, tvätt och packning. Sedan när allt är klart är det lördag den 29:de och jag tar mig till flygplatsen.

Men nu ska jag fortsätta där jag var. Sista dagen i Peking är den 15 september, och det är den dag när vi flyger till Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Jag har bara en vag föreställning om vad som väntar under dagarna i ett av världens mest stängda och reglerade länder. Jag är i alla fall förberedd på att det bara är att ställa sig i ledet och följa nordkoreanernas instruktioner. Vi har inget att säga till om och kommer att bli tilldelade två koreanska guider som ska följa oss under hela vistelsen som tolkar och övervakare.

I Pyongyang får vi se oss omkring och bland annat besöka triumfbågen, krigsmuseet och Kim II Sungs mausoleum. Det är också sagt att vi ska åka till Panmunjon, den kanske mest bevakade gränsen i världen, men nu har det ju varit lite oroligheter där de senaste dagarna, så kanske får vi inte komma dit...
Vi ska också se den amerikanska spionbåten Pueblo, som 1968 beslagtogs av endast sju koreaner och sedan dess har behållits som krigstrofé, besöka en skola, ett sjukhus och kanske ett lantbruk samt kanske få se en taekwondouppvisning. Vi ska bo på hotell men en natt ska vi sova på traditionellt nordkoreanskt sätt, direkt på mattor på golvet.
En dag ska vi åka till Kaesong, staden som var huvudstad under Koryodynastin på 900-1300-talen. Det finns flera monument och andra fornminnen från den tiden och de är idag världsarv.

MEN allt detta kan ändras om ”guiderna” plötsligt inte tycker att vi ska göra något av detta. Innan vi lämnar landet erbjuds vi att köpa propagandamaterial, mer shopping än så blir det inte.

Det blir helt klart en utmaning. Att inte få gå någonstans på egen hand. Att inte få ställa de frågor man vill. Hela tiden göra som de säger. Inte få fotografera människor... Utmaningen underlättas förstås av att man vet att det kan vara förenat med fara att inte lyda. Det kommer att kännas gräsligt. Men samtidigt intressant. Tror jag.

Vi åker sedan tillbaka till Kina och tar nattfärja från Dandong till Inchon i Sydkorea. Därifrån åker vi direkt vidare till Seoul där vi ska vara de sista dagarna innan hemresan med flyg till Sverige.

 

Då ska jag vara hemma i fem dagar och sedan blir det en snabbis till Kreta. Och sedan Mölndal! (SOM jag längtar!!!)

Jag har varit en sväng till Efjord också. Där är det vackert.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mongoliet och Kina

Jag har mixtrat lite med färgsättningen på sidan så du som har läst här tidigare känner kanske inte igen dig - och det är det ju meningen att man ska. Men jag tyckte det var lite otydligt tidigare så jag har försökt få till det bättre.

Nåväl, jag fortsätter där jag slutade sist. Vi stiger alltså inte av tåget förrän på söndagen när vi är framme i Mongoliets huvudstad Ulaanbaatar. Där stannar vi inte heller, utan åker direkt vidare till Terelj nationalpark på den mongoliska stäppen. Där ska vi bo i jurta (mongoliska nomaders traditionella tälthydda) i några dagar. Naturen ska vi bland annat uppleva genom att rida. Det har jag inte gjort på över 30 år och jag känner mig inte direkt bekväm med tanken, men jag har bestämt mig för att göra det där.

När vi åker tillbaka därifrån blir det en hel dag i Ulaanbaatar innan vi återigen sätter oss på tåget. Ulannabaatar beskrivs som en annorlunda huvudstad. Ful, kall och grå med en enda lång huvudgata som går genom hela staden. Ett torg, några muséer, ett par buddhistkloster och ett kommunistiskt minnesmärke är ungefär de sevärdheter som finns. Vid det sistnämnda lär det i alla fall vara god utsikt över staden. Alltid något. Men bakom denna kanske lite trista yta finns varma, vänliga människor som är stolta över sin kultur och sina traditioner. Tyvärr hinner vi nog se ganska lite av det eftersom vi bara ska vara där i ett dygn innan vi kliver på tåget igen.

Nästa dag kommer vi fram till Peking. Därifrån ska vi göra en dagstur till Mutianyu, det vill säga den bäst bevarade delan av kinesiska muren och sedan har vi två dagar till att uppleva staden. Det blir till att välja och vraka bland allt se- och upplevelsevärt. Himmelska fridens torg väljs förstås inte bort. Yiheyuan/Sommarpalatset med alla dess byggnader, de gamla gränderna/hutongerna och morgongymnastik i parkerna lär också finnas med bland det som blir sett. Och så ska man ju shoppa där sägs det. Får väl se hur det blir med den saken.



Här i Lofoten är det nu drygt två veckor sedan man kunde ha sett midnattssolen för sista gången. "Kunde ha sett" skriver jag för att det var mulet de sista nätterna så det är lite mer än drygt två veckor sedan jag sist såg den. Tänkte visa några bilder från den 29-30 juni, tagna strax före och strax efter midnatt med lite olika inställningar på kameran. Platsen ligger på nordsidan av Værøy som är en av de västligaste (och därmed sydligaste) Lofotöarna.