Nu har jag börjat räkna ner. Det är
åtta dagar kvar. Åtta dagar som är välfyllda med måsten och
trevliga saker. Jag är fortfarande kvar i Norge, fast inte i Lofoten
utan nu i Narvik. Har två arbetspass kvar här och sedan kör jag
raka vägen till Älvsbyn för att hämta upp yngste sonen och
skjutsa honom till flygplatsen i Luleå. Kör sedan vidare till
Skellefteå där jag ska hälsa på mamma ett par dagar, bada i en
härlig liten sjö (SOM jag längtar!!), träffa någon god vän och
göra några inköp på stan. På tisdag kör jag hem till Umeå. De
fyra kvällarna är inbokade till träffar med grillning,
surströmming (SOM jag längtar!!), pubbesök och trevlig samvaro med
brorsan och hans familj och andra goda vänner. Dagarna ska användas
till frissan, tandhyggan, bilprovningen, vårdcentralen, forex,
förmodligen ytterligare nödvändiga inköp, lägenhetsfix, tvätt
och packning. Sedan när allt är klart är det lördag den 29:de och
jag tar mig till flygplatsen.
Men nu ska jag fortsätta där jag var. Sista dagen i Peking är den 15 september, och det är den dag när vi flyger till Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Jag har bara en vag föreställning om vad som väntar under dagarna i ett av världens mest stängda och reglerade länder. Jag är i alla fall förberedd på att det bara är att ställa sig i ledet och följa nordkoreanernas instruktioner. Vi har inget att säga till om och kommer att bli tilldelade två koreanska guider som ska följa oss under hela vistelsen som tolkar och övervakare.
Vi åker sedan tillbaka till Kina och tar nattfärja från Dandong till Inchon i Sydkorea. Därifrån åker vi direkt vidare till Seoul där vi ska vara de sista dagarna innan hemresan med flyg till Sverige.
Då ska jag vara hemma i fem dagar och sedan blir det en snabbis till Kreta. Och sedan Mölndal! (SOM jag längtar!!!)
Jag har varit en sväng till Efjord också. Där är det vackert.
Men nu ska jag fortsätta där jag var. Sista dagen i Peking är den 15 september, och det är den dag när vi flyger till Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Jag har bara en vag föreställning om vad som väntar under dagarna i ett av världens mest stängda och reglerade länder. Jag är i alla fall förberedd på att det bara är att ställa sig i ledet och följa nordkoreanernas instruktioner. Vi har inget att säga till om och kommer att bli tilldelade två koreanska guider som ska följa oss under hela vistelsen som tolkar och övervakare.
I Pyongyang får vi se oss omkring och
bland annat besöka triumfbågen, krigsmuseet och Kim II Sungs
mausoleum. Det är också sagt att vi ska åka till Panmunjon,
den kanske mest bevakade gränsen i världen, men nu har det ju varit
lite oroligheter där de senaste dagarna, så kanske får vi inte
komma dit...
Vi ska också se den amerikanska spionbåten Pueblo, som 1968 beslagtogs av endast sju koreaner och sedan dess har behållits som krigstrofé, besöka en skola, ett sjukhus och kanske ett lantbruk samt kanske få se en taekwondouppvisning. Vi ska bo på hotell men en natt ska vi sova på traditionellt nordkoreanskt sätt, direkt på mattor på golvet.
En dag ska vi åka till Kaesong, staden som var huvudstad under Koryodynastin på 900-1300-talen. Det finns flera monument och andra fornminnen från den tiden och de är idag världsarv.
MEN allt detta kan ändras om ”guiderna” plötsligt inte tycker att vi ska göra något av detta. Innan vi lämnar landet erbjuds vi att köpa propagandamaterial, mer shopping än så blir det inte.
Vi ska också se den amerikanska spionbåten Pueblo, som 1968 beslagtogs av endast sju koreaner och sedan dess har behållits som krigstrofé, besöka en skola, ett sjukhus och kanske ett lantbruk samt kanske få se en taekwondouppvisning. Vi ska bo på hotell men en natt ska vi sova på traditionellt nordkoreanskt sätt, direkt på mattor på golvet.
En dag ska vi åka till Kaesong, staden som var huvudstad under Koryodynastin på 900-1300-talen. Det finns flera monument och andra fornminnen från den tiden och de är idag världsarv.
MEN allt detta kan ändras om ”guiderna” plötsligt inte tycker att vi ska göra något av detta. Innan vi lämnar landet erbjuds vi att köpa propagandamaterial, mer shopping än så blir det inte.
Det blir helt klart en utmaning. Att
inte få gå någonstans på egen hand. Att inte få ställa de
frågor man vill. Hela tiden göra som de säger. Inte få
fotografera människor... Utmaningen underlättas förstås av att
man vet att det kan vara förenat med fara att inte lyda. Det kommer
att kännas gräsligt. Men samtidigt intressant. Tror jag.
Vi åker sedan tillbaka till Kina och tar nattfärja från Dandong till Inchon i Sydkorea. Därifrån åker vi direkt vidare till Seoul där vi ska vara de sista dagarna innan hemresan med flyg till Sverige.
Då ska jag vara hemma i fem dagar och sedan blir det en snabbis till Kreta. Och sedan Mölndal! (SOM jag längtar!!!)
Jag har varit en sväng till Efjord också. Där är det vackert.
Hej o tack för senast!
SvaraRaderaHur går det? Tuffar det på?