Jag har mixtrat lite med färgsättningen på sidan så du som har läst här tidigare känner kanske inte igen dig - och det är det ju meningen att man ska. Men jag tyckte det var lite otydligt tidigare så jag har försökt få till det bättre.
Nåväl, jag fortsätter där jag slutade sist. Vi stiger alltså inte av tåget förrän på söndagen när vi är framme i Mongoliets huvudstad Ulaanbaatar. Där stannar vi inte heller, utan åker direkt vidare till Terelj nationalpark på den mongoliska stäppen. Där ska vi bo i jurta (mongoliska nomaders traditionella tälthydda) i några dagar. Naturen ska vi bland annat uppleva genom att rida. Det har jag inte gjort på över 30 år och jag känner mig inte direkt bekväm med tanken, men jag har bestämt mig för att göra det där.
När vi åker tillbaka därifrån blir det en hel dag i Ulaanbaatar innan vi återigen sätter oss på tåget. Ulannabaatar beskrivs som en annorlunda huvudstad. Ful, kall och grå med en enda lång huvudgata som går genom hela staden. Ett torg, några muséer, ett par buddhistkloster och ett kommunistiskt minnesmärke är ungefär de sevärdheter som finns. Vid det sistnämnda lär det i alla fall vara god utsikt över staden. Alltid något. Men bakom denna kanske lite trista yta finns varma, vänliga människor som är stolta över sin kultur och sina traditioner. Tyvärr hinner vi nog se ganska lite av det eftersom vi bara ska vara där i ett dygn innan vi kliver på tåget igen.
Nästa dag kommer vi fram till Peking. Därifrån ska vi göra en dagstur till Mutianyu, det vill säga den bäst bevarade delan av kinesiska muren och sedan har vi två dagar till att uppleva staden. Det blir till att välja och vraka bland allt se- och upplevelsevärt. Himmelska fridens torg väljs förstås inte bort. Yiheyuan/Sommarpalatset med alla dess byggnader, de gamla gränderna/hutongerna och morgongymnastik i parkerna lär också finnas med bland det som blir sett. Och så ska man ju shoppa där sägs det. Får väl se hur det blir med den saken.
Här i Lofoten är det nu drygt två veckor sedan man kunde ha sett midnattssolen för sista gången. "Kunde ha sett" skriver jag för att det var mulet de sista nätterna så det är lite mer än drygt två veckor sedan jag sist såg den. Tänkte visa några bilder från den 29-30 juni, tagna strax före och strax efter midnatt med lite olika inställningar på kameran. Platsen ligger på nordsidan av Værøy som är en av de västligaste (och därmed sydligaste) Lofotöarna.
Nåväl, jag fortsätter där jag slutade sist. Vi stiger alltså inte av tåget förrän på söndagen när vi är framme i Mongoliets huvudstad Ulaanbaatar. Där stannar vi inte heller, utan åker direkt vidare till Terelj nationalpark på den mongoliska stäppen. Där ska vi bo i jurta (mongoliska nomaders traditionella tälthydda) i några dagar. Naturen ska vi bland annat uppleva genom att rida. Det har jag inte gjort på över 30 år och jag känner mig inte direkt bekväm med tanken, men jag har bestämt mig för att göra det där.
När vi åker tillbaka därifrån blir det en hel dag i Ulaanbaatar innan vi återigen sätter oss på tåget. Ulannabaatar beskrivs som en annorlunda huvudstad. Ful, kall och grå med en enda lång huvudgata som går genom hela staden. Ett torg, några muséer, ett par buddhistkloster och ett kommunistiskt minnesmärke är ungefär de sevärdheter som finns. Vid det sistnämnda lär det i alla fall vara god utsikt över staden. Alltid något. Men bakom denna kanske lite trista yta finns varma, vänliga människor som är stolta över sin kultur och sina traditioner. Tyvärr hinner vi nog se ganska lite av det eftersom vi bara ska vara där i ett dygn innan vi kliver på tåget igen.
Nästa dag kommer vi fram till Peking. Därifrån ska vi göra en dagstur till Mutianyu, det vill säga den bäst bevarade delan av kinesiska muren och sedan har vi två dagar till att uppleva staden. Det blir till att välja och vraka bland allt se- och upplevelsevärt. Himmelska fridens torg väljs förstås inte bort. Yiheyuan/Sommarpalatset med alla dess byggnader, de gamla gränderna/hutongerna och morgongymnastik i parkerna lär också finnas med bland det som blir sett. Och så ska man ju shoppa där sägs det. Får väl se hur det blir med den saken.
Här i Lofoten är det nu drygt två veckor sedan man kunde ha sett midnattssolen för sista gången. "Kunde ha sett" skriver jag för att det var mulet de sista nätterna så det är lite mer än drygt två veckor sedan jag sist såg den. Tänkte visa några bilder från den 29-30 juni, tagna strax före och strax efter midnatt med lite olika inställningar på kameran. Platsen ligger på nordsidan av Værøy som är en av de västligaste (och därmed sydligaste) Lofotöarna.
Hej på dej!
SvaraRaderaNu kan jag hänga med på denna kommande resa :o)/ Ingegerd
Hej hej, vi ses snart :)
RaderaRoligt att du läser bloggen!
Oj, så kul att få följa dig!
SvaraRaderaSom gammal ryttare, ja det är väl mer än 30 år sedan och jag tävlade en hel del, skulle jag även ta chansen att få rida i Mongoliet.
Sen ska det bli intressant med Peking. Jag har varit i Shanghai samt även i Chengdu där min son gifte sig. Ät mycket mat i Peking. I Kina har man världens godaste mat! Och du vet väl att i Kina ska man ställa fram minst en maträtt mer än vad det antalet personer vid bordet?
Hej Birgitta! Vad roligt att du läser bloggen! Jag uppskattar verkligen dina kommentarer. Längtar efter maten i Kina!
Radera